Mamma till Elias

TACK för alla fina frågor jag fått! Det har varit roligt att sätta sig ner och fundera, en del frågor har jag verkligen fått fundera ut svar på! 

Hur träffades du och din sambo?

Vi träffades på en lillajulsfest år 2012 som jag ordnade tillsammans med några vänner. Min sambo var egentligen inte bjuden till festen (jag kände honom inte men vi hade många gemensamma vänner) så det var egentligen bara av en slump som han kom med på festen med sin kompis som var bjuden. Jag hade då några månader tidigare sluppit ifrån ett dåligt förhållande och hade inte i sikte att träffa någon ny. Jag ville festa loss med mina vänner! Men så träffades vi på festen och jaa… Jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet men något sånt var det. Efter festen träffades vi några gånger och vi båda kände ganska genast att det här blir bra!

Ha ditt o din sambos förhållande ändra sen ni fick barn? Positivt/negativt?

Både ja och nej. Vårt förhållande är nog det samma, men jag ser min sambo på ett annat sätt nu än tidigare. Han är ju pappa till mitt barn, en underbart snäll och fin pappa. Han är mer än bara min sambo. Det är så svårt att förklara och sätta ord på allting. Vi har kanske blivit mera kärleksfulla mot varandra i vardagen, men nu kan jag såklart bara prata ur mitt perspektiv. Det beror kanske på att vi har mindre tid för varandra just nu då Elias tar så mycket uppmärksamhet och kanske därför försöker vi göra det bästa av den tid vi har. Så jag skulle nog säga att det blivit bättre sedan.vi fick Elias. Men samtidigt smågrälar man också om helt löjliga saker vissa dagar p.g.a. helt för lite sömn (pratar främst om mig själv). Om det har varit en lång och tung natt kan jag irritera mig på allt min sambo gör och säger. Det hände inte innan vi fick barn, haha! Man får ha lite extra tålamod de dagar då allt känns hopplöst och sömnbristen tar över. Kort och gott: Ja, visst har vårt förhållande ändrat både positivt och negativt! Men mycket mera positivt än negativt. Att skaffa barn är ändå ALDRIG ett bra sätt att ”fixa” ett ruttet förhållande, jag tror att för att det ska fungera i längden och för att bygga upp ett kärleksfullt hem måste parförhållandet vara bra innan man skaffar barn. Men det är bara min åsikt…

Favorit plats?

Hemma. Jag är en riktig hemma-gris som älskar att vara hemma. Hemma är inte bara i vårt eget hus utan hemma för mig är också hos mina föräldrar. Hemma har jag min familj runt omkring mig, jag har mina saker och jag kan vara mig själv. Jag tycker om att ha gäster i huset och jag tycker om då jag är ensam och det är knäpptyst. Hemma är bäst.

Konstigaste du ätit?

Det måste nog vara en av mina största cravings under graviditeten: Tandkräm. Rättare sagt Spearmint tandkräm från Pepsodent (inget annat dög). Jag var tvungen att äta lite tandkräm morgon och kväll mot slutet av graviditeten. Det räckte alltså inte med att borsta tänderna, efter varje tandborstning var jag tvungen att äta lite… Det blev en besatthet. Ibland åt jag tills tårarna rann (det blir starkt i munnen efter en stund). Oh, det var såå gott. Saltiga soppor var en annan sak jag längtade efter nästan varje dag under graviditeten.

Va ville du som liten bli när du blir stor?

Jag ville bli meteorolog, haha!! Det var mitt första drömyrke. Idag är jag totalt ointresserad av geografi och meteorolog ligger väääldigt lågt ner på listan över saker jag skulle kunna studera… Jag brukar nästan aldrig ens se vad det lovas för väder till de kommande dagarna. Nope, inget drömyrke mera. Efter meteorolog drömmen ville jag bli frisör, som säkert alla flickor någongång har som drömyrke. Och idag kan jag inte ens fläta mitt eget hår.

Favorit julsång?

Jag är inte alls ett stort fan av julen… Och inte av julsånger heller, men om jag måste välja någon så är det här min favorit julsång!

Sku du vilja ha flera barn?

Jo absolut! Ett syskon till Elias nångång i framtiden. Men inte allt för långt i framtiden… Jag tänker att 2-3 år mellan barnen skulle vara det ultimata, men det går ju sällan att bestämma såhär på förhand så vi får helt enkelt se! Efter min graviditet sa jag att jag aldrig mera vill vara gravid, men man glömmer ganska snabbt bort hur illa det var mot slutet eftersom förlossningen (som var en härlig upplevelse) tar liksom över och jag kommer bara ihåg hur häftigt det var att föda barn. Men jag tror att vi ”stannar” vid två barn. Det är lagom för oss.

Som yngre, hur hade du föreställt dej att de sku vara att ha familj och hudan mamma hade du tänkt att du sku vara? Å e värkliheten lika? 

Som yngre trodde jag att man känner sig stor och vuxen då man får barn men jag känner mig inte alls så. Jag är samma person som jag var innan, förutom att mitt hjärta svämmar över av kärlek till den lilla som just nu ligger bredvid mig och sover. Hur kan man älska någon så mycket. Jag blir helt gråtfärdig när jag tänker på att det faktiskt finns människor som överger sina barn. Det går bara inte att förstå. Men tillbaka till din fråga… Jag hade inte räknat med att jag kommer att få sova så här lite. Och det är inte endast för att Elias vaknar flera gånger under natten för att äta och ha närhet. Jag har fått så otroligt svårt att somna på kvällarna så ibland ligger jag vaken tills Elias vaknar första gången runt 2-3 tiden och har ännu efter det svårt att få sömn. På morgonen skulle jag gärna sova hur länge som helst då jag äntligen fått sömn men då vill såklart Elias stiga upp. Annars är familjelivet långt precis så som jag hade tänkt mig. Det känns naturligt för mig och jag skulle inte byta ut det mot något i världen.

Jag är som person ganska lugn och snäll och så hade jag tänkt att jag vill vara som mamma också. Och jag tror att det stämmer ganska bra in på hurudan mamma jag är just nu. Ni som känner mig bra får gärna rätta mig om jag är helt ute och cyklar! I framtiden vill jag också vara en rättvis, klok och närvarande mamma. Jag vill att mina barn ska kunna komma till mig och känna att de får kärlek, tröst, råd och närhet när som helst. Precis som jag själv har blivit uppväxt med.

Finns de nånting du tänkt före du fick barn att sådär ska ja aldri göra eller mitt barn ska aldri o så ha du fått äta upp de?

Haha, ja!! Det finns en hel del så här kommer min lista.

1. Mitt barn ska alltid sova i egen säng. Jag kommer inte att börja vänja honom med att sova bredvid mig för evigt…

2. Ingen tv eller andra skärmar framför mitt barn tills han är åtminstone ett år…

3. På wc:n och i duschen ska jag få vara ensam och ha egentid, inga bebisar med…

4. Vårt hem kommer alltid att vara rent och på ordning trots barn…

5. Jag kommer att vara en fräsch och snygg mamma…

6. … Och aldrig ha spyor/mjölk på mina kläder…

7. Jag ska inte kolla på telefonen då jag är med mitt barn…

8. Mitt barn ska inte få skrika/gråta på allmänna ställen som tex. i matbutiken…

Ha ni fundera på hudan ”uppfostringsstil” ni ska ha ti era barn, eller tänker du sådär som astrid lindgren ”ge barnen kärlek mera kärlek o ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv?”

Vi har funderat en del men jag vet inte om vi hittat någon ”stil” som vi skulle följa. För oss är det viktigt att man blir uppfostrad till att respektera alla människor och att man är artig. Man ska t.ex. tacka för maten, tacka för presenter och hälsa. Man ska sätta undan sin tallrik efter maten och sätta sina kläder i tvättkorgen. Jag kommer absolut inte att vara en sträng förälder med en massa regler hit och dit som måste följas, men jag tror inte heller att något barn mår bra av ”fria tyglar” till att göra vad som helst. Någon balans där mitt emellan. Varvat med mycket kärlek, uppmärksamhet och närhet. Då blir barnen trygga och självsäkra, tror jag. Den här frågan går kanske lite ihop med den tidigare om hurudan mamma jag vill vara/är. Barn ska få vara barn men alla mår bra av nån sorts struktur. Det här med uppfostring är verkligen svårt och jag tror att man speglas ganska mycket av ens egna uppväxt och uppfostran. Vi är båda uppväxta i trygga familjeförhållanden med normala krav och förväntningar på oss och det kommer vi att ha med oss i vår gemensamma uppfostran av Elias. Jag går mycket på känsla och tror att det kommer att bli allra bäst så.

Jag måste ännu tillägga att jag är av den åsikten att den huvudsakliga uppfostran ska komma hemifrån, inte från daghem och skolor. Det är självklart att skolor och daghem bidrar till en viss uppfostran men föräldrar har det största ansvaret. Jag förstår mig inte på såna som tänker att det är skolornas ansvar att uppfostra barnen. Alltså hallååå?!?! Vad tänker de med… Jag hör jätte gärna om andras uppfostringsstilar, ifall någon vill dela med sig!

Vad är ett måste för dig att göra varje dag, som inte handlar om Elias eller hans skötsel.

Förutom alla självklara saker som att gå på wc, borsta tänderna och kolla igenom instagram så är det ett måste för mig att få sätta mig ner och äta mitt morgonmål i lugn och ro. Det här innebär att ifall jag vet att jag bara ska vara hemma och inte har bråttom iväg nånstans, så väntar jag med att äta mitt morgonmål tills Elias sover sin dagssömn. Idag åt jag mitt morgonmål kl. 12. Om jag måste klämma i mig mitt morgonmål hastigt och lustigt blir det sällan en bra dag, haha. Jag äter alltid mat väldigt snabbt, det har jag alltid gjort. Och efter att Elias föddes kan jag äta upp min mat på rekordfart men för morgonmålet behöver jag mycket tid. Jag kan lätt sitta en halvtimme med min gröttallrik eller min smörgås och en kopp kaffe. Min morgonmåls stund är helig. Den ska inte bli störd…

Era morgon och kvällsrutiner?

Vi försöker ännu hitta våra rutiner och sådant som passar oss bäst, så rutinerna ändrar ibland från vecka till vecka. Just nu ser vår morgon ut såhär: Elias vaknar mellan 5-6 och efter det börjar han tanka inför dagen. Han äter med allt från en timmes till 10 minuters mellanrum ända tills vi stiger upp vid 9. Ibland byter jag blöja på morgonnatten och då brukar jag i såfall lägga ner honom på lekmattan en stund så han får ligga där medan jag klär på mig och lagar mig färdig. Annars går vi genast och byter blöja och jag tvättar honom. Ofta badar/duschar han på kvällen och då tvättar jag bara rumpan, händerna och halsen/ansiktet på morgonen. Om vi inte bytt blöja på natten gör jag tvärtom: först tvätt och sedan lekmattan. Efter att jag gjort mig färdig går jag med honom på golvet och ”leker” med honom (eller snarare underhåller honom) i ungefär en timme. Efter det brukar han börja visa tecken på trötthet och då ammar jag honom, byter blöja och så får han fara ut i vagnen och sova dagssömn (brukar bli ca. 11 nuförtiden).

Våra kvällsrutiner börjar ungefär 20 tiden. Vi badar/tvättar Elias till först, om han är pigg och inte alls ser ut att vara påväg och sova brukar han få ligga naken på handduken en stund och sprattla av sig. Efter det sätter vi på hans pyjamas och värmer välling. Han äter allt mellan 50-120ml välling per kväll, det beror på när han ätit senast. Efter det går vi upp till sovrummet och jag lägger honom i vår säng och ammar honom tills han somnar. Ibland tar det 1 minut och ibland 20 minuter. Igår flyttade jag över honom till sin egna säng då han somnat och det gick bra, han sov där 4 timmar tills han vaknade på natten för mat. Jag ska börja göra samma sak nu varje kväll. Han har tidigare bara blivit i vår säng och sova…

Drömmar om framtiden?

Att ha två friska barn och en lycklig familj, ett jobb jag tycker om att gå till och ett färdigt renoverat hus. Jag drömmer om en stor terass och en badbalja uppe på berget där det är kvällssol. Jag drömmer om en liten stuga i skärgården med inne wc och rinnande vatten, med utsikt över havet. Jag drömmer om flera stringhyllor till vardagsrummet och ett hem där alla känner sig välkomna och där man trivs. Jag drömmer om att alltid ha fräscha snittblommor på bordet och att tvättkorgen aldrig ska svämma över. Jag drömmer om en diskmaskin som kan tömma sig själv. Det finns mycket jag drömmer om… Men livet är ganska bra just nu ändå!