Jag tycker om att läsa andras förlossningsberättelser så därför tänker jag också dela med mig av min egen. Det här är ingen skräck berättelse, inga ”hemskheter”, ingenting som kan ge trauma till någon (hoppas jag!). Däremot tycker jag att förlossningen var något av det häftigaste jag varit med om, nej det är det häftigaste jag varit med om. Det går ju inte att jämföra med något annat. Kroppen är helt fantastisk. Jag tycker själv att min graviditet var såå mycket värre än förlossning…
Det började med att vattnet gick kl. 6 på tisdag morgon. Men vi backar tillbaka lite, för jag hade på känn att något var på gång innan det. Jag hade varit konstig i magen och spytt några dagar innan. Jag hade läst på olika forum att kroppen ofta ”tömmer sig” innan en förlossning, och precis så kändes det dagarna innan vattnet gick. På måndag eftermiddag & kväll hade jag mycket sammandragningar, ibland kom de ganska regelbundet men ibland gick det 15 minuter mellan dem. De kändes lite mera än de tidigare jag hade haft men inte mera än så. De höll på till kl. 1.30 på natten, sen minskade de och jag kunde somna.
Jag minns att jag vaknade kl. 5, steg upp, gick på wc och tänkte ”jaha, inte hände det något i natt heller”. Jag hade en så tydlig inställning på att min förlossning kommer att sätta igång under natten. Ofta läser man om att de riktiga förlossningsvärkarna sätter igång under natten, eller hur? Besviken gick jag tillbaka i sängen och somnade om den morgonnatten.
Lite före kl. 6 vaknade jag och kände mig lite blöt där nere så jag steg upp och var påväg mot wc:n. Jag hann gå till wc dörren och där gick vattnet. Precis som på filmer. Det flödade… sprutade… Säkert en halv liter så där bara. I panik blandat med glädje ropade jag till sambon som låg och sov – Vattnet går!! Vakna!! Jag kastade snabbt en handduk på golvet där vattnet låg och ställde mig i duschen en stund. Det fortsatte att rinna och jag visste inte hur jag skulle få kläderna på och en binda i trosorna utan att byxorna skulle bli våta.
Jag hade packat förlossningskassen några dagar innan och tur var det. Jag var lite av en yr höna på tisdag morgon innan vi åkte iväg till sjukhuset. Jag sprang fram och tillbaka och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Undertiden ringde sambon till förlossningssjukhuset och meddelade att vi kommer. Bilvägen gick bra, jag hade inga sjuka sammandragningar men vattnet fortsatte att droppa. Jag väntade på att få riktigt sjuka, täta sammandragningar men ingenting hände.
Då vi kom fram till sjukhuset anmälde jag mig och blev sedan skickad till jouren där de tog Streptokock bakterie prov (rutin prov som de tar på alla) och kollade att det faktiskt var vattnet som gick. Barnmorskan kände på magen, kollade hur bebisen låg och kollade hans hjärtljud. Allt såg bra ut, hjärtljuden var bra men han låg fortfarande väldigt högt uppe. Vanligtvis om vattnet går men sammandragningarna inte börjar blir man hemskickad och ska komma tillbaka senast inom 24h, men eftersom bebisen låg så högt uppe fanns det risk att navelsträngen kan gå runt halsen och därför fick vi inte längre åka hem. Efter en timme kom svaren på Streptokokk provet och det visade positivt, vilket innebar att jag var tvungen att få antibiotika i dropp var fjärde timme fram till förlossningen. Jag blev då flyttad från jouren till Igångsättnings avdelningen.
Fortsättning följer…
Senaste kommentarer