Elias har aldrig tyckt om att ligga hemskt länge på golvet, speciellt inte på mage. Vi försöker ändå spendera så mycket tid på golvet som Elias bara tillåter, just för att det stärker den motoriska utvecklingen. Det han däremot tycker om är att hoppa i hopp gunga och sitta på golvet och undersöka sina leksaker. Tidigare har jag suttit bakom honom och gett ett lätt stöd så att han inte ska dyka framåt på näsa eller falla åt någondera sida. Men så plötsligt igår visade han att han kan sitta helt själv! Hans blick när han såg på mig och satt själv var riktigt sådär ”Titta mamma vad jag har lärt mig”. Stolthet och finurlighet. Jag tycker att det är så otroligt roligt att se hur något som barnet försöker göra verkar så omöjligt den ena dagen kan vara en självklarhet följande dag. Idag vill han bara sitta på golvet och se sig omkring och leka med sina leksaker. Såklart är balansen inte helt att lita på till 100% att lita på ännu, men sakta men säkert. Han orkar sitta långa stunder innan han kastar sig åt sidan och vänder sig på mage. Han kan ännu inte själv ta sig upp och sitta, inte heller krypa framåt, men kanske snart!
Det bästa med att vara hem är nog att se sitt barn utvecklas. Det händer något nytt nästan varje dag, fast det ibland kan vara fråga om riktigt små, små framsteg så är det ändå en utveckling. Vi har det roligaste framför oss. Elias kommer att lära sig krypa (kanske, en del barn hoppar ju över det…), stå upp, gå med stöd, gå utan stöd, lära sig sitt första ord osv… Det ska hända mycket! Tänk att Elias redan kan lära sig att gå om typ 2-3 månader! Men det kan lika bra dröja över ett halv år ännu, man vet aldrig! Både jag och Elias pappa har varit ganska tidiga med att gå, men det behöver inte betyda att Elias kommer att vara det.
På tal om det här börjar jag tänka på hur lätt det är att längta framåt. Sen när han kryper…. Sen när han går... Varför kan man inte bara stanna upp och njuta av det som händer just nu? Varför ska det vara så svårt? Sen när han påriktigt går kommer jag säkert att längta tillbaks till den här tiden då han ännu var stilla på samma ställe och jag inte behöver fundera var han är eller vart han är påväg.
Niilo är förstås med i bakgrunden och håller koll på att allting går som det ska!
Senaste kommentarer